söndag 24 januari 2010

Lääängtar...

Redan till fredag. Magnus åkte idag till Stockholm för att i morgon åka till Budapest med sin familj. Jag skulle följt med men jag har för mycket på mitt jobb nu så de får åka själva. MEN vad jag saknar Magnus direkt när han hoppade på bussen, extra extra mycket nu när jag är höggravid. På något sätt blir man mer sammansvetsad, spännande att se hur det blir när spöket kommit ut :)) I alla fall känns det trist att vara ensam en hel arbetsvecka men det kommer gå fort. Har hela ansvaret för Ascos motion och träning nu också så jag kommer ha att göra. Hoppas kroppastollen håller:) Jag längtar så efter att få börja träna så det är sjukt!! Hoppas vi hittar bra rutiner så det funkar med träningen under april. Och att kroppen återhämtar sig relativt snabbt. Skall inte sätta upp några mål då jag inte har den vildaste aning om hur livet kommer te sig. Jag är så otroligt målinriktad och när jag bestämt mig för något gör jag det och ofta glömmer jag bort att stanna upp och reflektera, kan ibland ha svårt att anpassa mig om jag väl bestämt att jag skall t.ex. iväg och träna. Därför sätter jag inte upp några mål allt med träningen förutom att jag skall gå ner allt "barbamamma" hull ;) Tur att mina frosserier under graviditeten beståt av morötter, äpplen, apelsin och nu paprika. hur hade man annars sett ut? kroppen och jag är inte bästa vänner just nu men jag har sagt till mig själv att det är ok. Jag behöver inte tycka om min kropp nu då den påminner mig om resan innan min stora viktnedgång men jag måste acceptera den. Acceptera nuet och att jag har gjort allt rätt och inte kunnat göra på något annat sätt. Funderar på att bli bröstmjölksdonator till neonatal men vet ej om man får äta mediciner då. Äter ju för min ämnesomsätting och det går över i bröstmjölken..men ska kolla upp det i alla fall.

Nu blir det en bondomelett med riven potatis, purjo, bladpersilja, lufttorkad skinka som jag steker med och lite lagrad 1857 17%, jättegod! har ägg från riktiga hönor som gått gå ute fritt och mår toppen, köper inga andra.

5 kommentarer:

  1. Hej!

    Duktig du är om du väljer att bli donator på mjölken!!de behövs..
    Vilket datum är ni beräknade?:)

    Nej..rätt att inte sätta några mål, bara ta de som de kommer..även om man INTE är den typen*LER*

    Ha en fin måndag.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Ja, man vill ju gärna ha sin käresta nära sig nu...Det är ju våran vardag (vara ifrån varandra), och det är tufft just nu.
    Jag jobbar på just det du skriver. Acceptera sin kropp. Men gillar den icke! Jag hade ju en bild innan, om hur jag skulle se ut gravid. Den stämmer inte med hur det blev. Flera kg mer fett är skillnaden. Är väl det som är så svårt att aceptera. Eller nåt... ;)

    SvaraRadera
  3. Jossan: Tack! Skall kolla upp det där med donator och om det funkar gör jag det. Man vet ju hur viktig bröstmjölken är och går inte jämföra med ersättning. Beräknad 6/4 så är i vecka 31 nu. Vill bara det ska gå fort sista tiden samtidigt är jag rädd och osäker. Hur ska allt bli?? :))

    SvaraRadera
  4. Carro: Ja vad ska vi göra med våra kroppar? haha! Härom kvällen var jag övertrött och grät samtidigt som jag berättade för Magnus hur min kropp kommer se ut efter förlossningen och det var ingen rolig (eller så var det det) historia:)) Ha ha! Man har ju alltid en plan för allt och det stör mig lite. Önskar jag kunde gått in i graviditeten och tänkt "det blir som det blir" men istället lägger ja upp mål och plan för hur mycket jag ska gå upp (vilket redan är misslyckat) hur mycket jag skall träna (vilket redan är misslyckat också fast p.g.a. viruset då...) o.s.v. Tokig är man! Skönt att vara hemma för dig nu va? För visst har du havandeskapspenning?

    SvaraRadera
  5. Japp, havandeskapspenning. Skönt!
    Hur kroppen komer se ut efteråt (lagom till sommaren) vågar jag knappt tänka på. Vet ju att den kommer se ok ut efter några månader.
    Att gå in med tanken "det blir som det blir" passar nog inte någon av oss.
    Jag är ju egentligen inte så stor som jag ibland tror att jag är. Folk kan bli arga på mig när jag gnäller över det. Men det är så annorlunda mot hur jag brukar se ut ( så klart), och hur jag önskade hur jag skulle se ut gravid. Naiv bild kanske??? Jag har ju ingen aning om hur stor du är. Men jag får en känsla av att du (lixom jag) överdriver dina propotioner något.

    SvaraRadera