Vad händer i ditt huvud när du inte klarar göra det du alltid gjort? Är du kanske som jag van att promenixa varje dag med hunden, träna flera gånger i veckan, cykla hit och dit, jobba här och där m.m. I mitt liv var det graviditeten som stoppade allt detta för mig. Med all rätt vill jag tillägga! På många plan är jag glad att jag har fått må såhär dåligt de första månaderna, annars är risken stor att jag hade fortsatt i mitt tempo. Det är inte föränn kontrollen faller man känner av hur ens rutiner gett en trygghet och lugn. För mig var det jobbigt i början, att ställa om i tanken att varje dag faktiskt stanna upp, lyssna, känna m.m. och efter det ta ett beslut huruvuda man skall träna, träffa någon man bestämt träff med etc.Det var frustrerade när jag inte kunde köra på som vanligt i gymmet, förbannad blev jag! Det var hemskt att inte kunna ta en kopp kaffe på morgon och sedan ut en härlig promenad bara jag och Asco. Istället fick magnus ta morgonprommisen och jag sedan en megalångsam lunchpromenad. En pina var det att få i sig en ynka liten filtallrik på morgonen som annars brukar svisha ner på 5 röda. Jag har sedan jag blev gravid fått halvera det mesta. Jag tränar ca 3 gånger i veckan nu, länner verkligen av från dag till dag hur det känns i kroppen. Jag brukar alltid packa väskan på kvällen och ställa den vid dörren. Ställer klockan på 06 och vaknar MEN..känner idag efter, frågar mig hur det känns i kroppen och tar därefter ett beslut om jag skall gå och träna eller inte.
Ett sådant här kort på min underbara brorsdotter och förra hund Casso kan dock få mig att tycka alla mina tankar är urlöjliga! Så underbara vänner var dessa två i ur och skur!Detta känns mycket bättre för mig nu (men fortfarande inte helt ok..;)), jag har lärt mig att min kropp mår bättre när jag inte pressar den för mycket. kommer jag lite sent till ett möte, ja vem lägger sig ner och dör då? Ingen! Idag var jag lite sen till min undervisning på universitetet, kommer på mig själv hur jag går och nynnar på en låt på väg dit, känner mig inte alls stressad. Sedan startade inte datorn och jag fick till slut köra allt 20 min för sen och svettig utan power point, men ingen student gick därifrån besviken ändå. Och om någon gjorde det hade de förmodligen gjort det även om datorn hade funkat. och vems är problemet då? Inte mitt iaf;)
Något som var trist var att jag fick ställa in kvällens träff med Carina och Lina då huvudet verkligen har värkt idag. Sovit och tagit Alvedon (brukade ta treo förr inte alltför sällan men nu har jag blivit jätteresteiktiv mot tabletter samt får man bara ta alvedon som gravid) men det vill som inte släppa riktigt. Livet har med andra ord förändras på alla plan och detta är nyttigt för mig! ! hur påverkar förändringar dig? Nu är det dags att laga middag och för första gången på länge skall jag försöka äta kött, haft svårt för det när jag mått så illa. Skall göra ytterfilégryta:) 
Saknar Magnus dessutom mer och mer för varje dag men i morgon är det bara en vecka kvar tills han kommer upp men bara för att hämta flyttlasset. Sedan flyttar ner ner en vecka efter...pirrigt!!
hallå där!
SvaraRaderaJa man får lära sig att anpassa sig till situationer vare sig det r graviditet eller skada eller sjukdom m.m. alltid nyttigt och lärorikt samtidigt som det kan vara jobbigt oxå!
vill även säga att du lagt upp så fina bilder på er- ni passar verkligen tillsammans-har jag alltid tyckt och att se leenden på kort är alltid värmande för hjärtat!
ha en jätte fin fortsättning på veckan och en skön helg!
varma hälsningar
Lina"grannen"
Vet hur du har de.. är någorlunda, tror vi är rätt lika i "vanliga" fall, 2 träningstokar med mycket myror i baken;)
SvaraRaderaNu har de lättat och jag ska fika och krypa till kojs..så får vi se hur jag får sova inatt.
Såg att du hade uppdaterat och jag tänker på dig nu när jag vet att du har de lite annorlunda, har du inte skrivit på någon dag så funderar ja ju hur de är med dig och magen:)
Ta hand om dig.
Nu ska jag ladda mina batterier så jag orkar med de stora*LER*
vet hur du har de..någorlunda i allafall mena ja..
SvaraRaderaÄr lite trötter;)
Lina: Tack, jo vi passar bra ihop. Lika envisa med humör men oftast ett gott sådant;)
SvaraRaderaJossan: Ja, det är hemskt att inte ha samma energi men dag för dag börjar jag vänja mig.. Hoppas bara man kommer tillbaka i någorlunda form efter förlossningen, usch! Det tar vi om 6 månader;)
Gör det ont med sammandragningarna eller förvärkar kanske man kallar det? jag har inte "hunnit" sätta mig in i det än, men det kommer väl. Du har väl två veckor kvar enligt beräkningarna? Förstår verkligen att du längtar efter det som komma skall. Jag låg och vilade idag och när jag vaknade tänkte jag "undra om mitt knytte sover mycket eller är vaken där inne, haha! Det börjar gå upp mer och mer för mig att det bor någon där inne och att det inte bara är massa fläsk som putar ut över byxorna :P Ha en trevlig fredagkväll! Själv håller jag på att städa och skall väl försöka packa lite mer men vissa saker vill man ha upp till dagen innan ju! //Emma
Hej igen:)
SvaraRaderaBara att gilla läget och släppa på kraven:) Vissa dagar lättar och vissa svårare, men försök att bara känna lugnet.
Sammandragningar kan börja rätt tidigt, men får man för mycket så ska man dra ner på tempot, kroppen säger liksom i från.
Nu är sammandragningarna krafigare på mig..tidigare kunde de komma om jag stressade, blev arg osv..kroppen är oerhört smart!!*LER*
Men har aldrig fått de under träning, vilket är ett gott tecken, att man tagit de så pass lugnt så de inte kroppen säger ifrån.
Förvärkar är mera nära förlossningen, sammandragningar kommer tidigt så har jag fattat skillnaden. Värkarna jag hade igår, de KÄNDES och samtidigt så trycktes de på slutet neråt, som att jobba ut barnet vilket brukar vara start signal.
Ja, 2 veckor kvar och längtar något oerhört, både efter pyret och få magen tom igen, få andas normalt igen;O)
De är mys när man kommer på de..att de verkligen är en bebis där inne..magiskt!! Man ska vara så tacksam att man är gravid..inte alla som kan. De försöker jag tänka på dagar då de är tuffare under grav:)
Åh, min kväll lät skönare;) Men hoppas de går bra och var rädd om ryggen när du städar.
Det år så spännande att få ta del av hur en tjej känner sig som gravid, speciellt en tjej som precis som en själv har det där aktiva i sig, och alltid varit en sådan person som varit fysiskt i kropp OCH i skallen no matter what liksom. Men jag kan verkligen förstå att en graviditet vänder en upp och ner i tillvaron. En massa saker som händer hormonellt och fysiskt ju, och även mentalt har jag förstått, haha.
SvaraRaderaJag kan ibland känna att, åhh, det är så mycket jag vill göra, jag gör för lite, är för lat, oföretagsam osv. Och så då och då, tex då jag sitter på jobbet och fikar med flertalet överviktiga tanter som pratar om deras vardag om att det är så jobbigt att gå igenom Ikea, för det är ju så hårt golv. Då kan kan jag plötsligt reflektera över att jag själv går med hunden x antal gånger per dag. tränar 5-6 gånger i veckan, samt sköter allt det andra som hör arbetslivet och vardagslivet till. Och så kan jag på något vis när jag läser om din upplevelse av din graviditet förstå att det kanske är först i ett sådant tillstånd som man vaknar till och blir tvungen att lägga ribban någon helt annanstans. Något annat är viktigare, ett annat liv. Men jag förstår om det är jobbit och frustrerande, speciellt verkar det ju som om du mått dåligt i början.
Måste också få säga att ni är så otroligt fina tillsammans du och Magnus - som gjorda för varandra! Förstår att du längtar, men nu är det ju nära;)
Många kramar och önskan om en avkopplande helg till dig! Själv ska jag följa med Pär på älgjakt i helgen, fast jag ska plocka svamp samt vara med när de styckar en älg. Det ska bli kul att se hur det går till. Därefter blir det Stockholm, Gotland och sen Spanien = semester för mig i nästan 3 veckor nu - jippiiiii!!
Åh Stina! Ja, vänta du bara...;) Jag hade ju dock oturen eller turen att få må skit i början men för mig var det nog bra. Annars hade jag kört på i mitt vanliga tempo och fått en chock senare. Nu känner jag mig bara otränad och sliten, haha! Ibland kan jag skratta åt det och ibland tänker jag på hur det skall bli när förlossningen är över, hur jag skall göra och hur det kommer kännas. Det vet man ju aldrig så egentligen helt orimligt att tänka på.
SvaraRaderaNär du skriver promenader gym 5-6 ggr/vecka m.m. ler jag för mig själv, precis sån var jag innan det flyttade in en annan i min kropp. Men jag vill tillägga att jag älskar att vara så aktiv, det handlar inte om ett tvång för min del och jag är övertygad om att även du gör det för att du tycker om det. Det är stor skillnad på att röra på sig för att man tycker om det och att göra det för någon inre tvång. Hoppas ni både fick skjuta älg och hitta svamp i skogen, låter underbart! Jag längtar så efter Magnus och Asco där nere samtidig som jag är rädd för hur det "nya" livet kommer bli :S Kram!