fredag 11 september 2009

Det största i livet..

Nu är det dags att äntligen få skriva om det största i livet som håller på att hända mig och Magnus. Japp, som en del kanske misstänkt så skall vi bli föräldrar. Det är med nervositet jag skriver detta och samtidigt tänker jag på att denna blogg inte skulle vara personlig, så bra gick det;) Jag har precis varit på mitt andra besök hos barnmorskan och allt är fin fint. Det känns fortfarande ganska overkligt att jag är gravid trots att det syns på mig redan.

Jag har verkligen inte haft en dans på rosor dessa månader. Över en dag förändrades livet. Illamående, yrsel, obeskrivlig trötthet, klarar inte av lukter utan att kvälja mig som jag annars gör ganska lätt också (ni vet som känner mig;)) Har även haft lite problem med min hypotyreos (för låg ämnesomsättning) som dippade rejält i början av graviditeten men nu verkar det som dosen är rätt inställd. Skall dock gå var 3:e vecka och kolla under hela graviditet och följa värdena. Troligen därför jag var extra trött förutom den man brukar känna i början.

Så från att studsa upp på morgonen, ut och gå, träna på tom mage, cykla hit och dit, jobba, plugga, träna hund m.m. har jag i princip fått halvera allt. Har fått träna de dagar det kännts bra och när jag kört som jag brukar har jag mått så illa efteråt och nästan svimmat så den har jag fått lägga om helt. Har till och med lagt till lite lugnare musik på min mp3 för att inte bli så jä*la taggat som jag brukar vara i gymmet. Ha ha, komiskt när jag tänker på det. Förr laddade jag med koffein, eaa hit och dit och höll uppe tempot i gymmet så svetten sprutade, kunde oftast träna på hårt och tungt. Men nu.....oj oj oj säger jag bara. Inget koffein, tar bara någon tablett på morgonen för dricka kaffe klarar jag inte av längre heller. kör 10-15 reps men noga vila emellan seten. I början körde jag 15 reps men på samma vikt som innan och det var ju itne så klokt;)

Ibland kör jag superset för det älskar jag verkligen och det funkar bättre nu. kör mest stående övningar där bålstabiliteten får kopplas in naturligt. Har redan nu plockat bort utfall, benböj, frivändningar och andra explosiva övningar där trycket blir för stort för bäckenet. Kör alltid kondition före styrka för att bibehålla den. Har börjat ro vilket jag tycker är jättekul!

Åh vad skönt det vara att få skriva av sig lite. Jag är nog inte en person som kommer älska att bli tjock (eller tjockare..) och vara gravid men det har inget att göra med hur jag kommer älska att bli mamma för det kommer bli helt obeskrivligt underbart!!! Ikväll skall jag fira lite för mig själv här hemma med grillad kyckling i libabröd som jag skall snurra ihop sedan och äta till filmen 7 pound. (Will Smith:P)

13 kommentarer:

  1. Åh, vad kul Emma! Stort grattis!!! När är det dags? Även vi ska få tillökning, och den här graviditeten har jag haft precis alla möjliga symptom och krämpor. Men det är bara att ta det lugnt och njuta av tiden, som trots allt går väldigt snabbt.

    Lycka till med allt nu!!!
    Kram
    Lina

    SvaraRadera
  2. Men åh vad roligt Emma!! Jättestort grattis till både dig och Magnus. Tänk, vad livet är fantastiskt, att det faktiskt går att skapa liv under sitt eget liv, det tycker jag är magiskt. Själv längtar jag såklart till att få egna barn och jag hoppas att det kommer att kunna bli verklighet någon gång.
    Och det var som att jag hade det på känn att du har en bebbe i magen, jag smyger ju in här då och då och följer din blogg och man läser ju lite mellan raderna, hihi;-)
    Och så kan jag inte låta bli att tänka på att du och älskade vännen A delar samma längtan till det som komma skall=)
    Jobbigt att du mått illa, men det börjar ge sig nu eller?
    Ta hand om dig!!! Kram

    SvaraRadera
  3. o vad roligt för dig GRATTIS måste jag säga!!! Förstår att kroppen kan spela dig ett spratt, speciellt om du har lite av andra "problem" samtidigt-men det kommer gå bra :)

    låter mycket klokt att ta allt i sin takt nu, det är ju bara för en tid detta, sen kommer du få magiska stunder.

    Grillad kyckling..mums det blev jag avis på minst sagt-hade inte tackat nej till det!
    ha en fin kväll och helg!
    mvh Lina

    SvaraRadera
  4. Grattis Emma! Jättekul!
    Kram Linda Jonsson

    SvaraRadera
  5. NEJ MEN GUD VAD ROLIGT!! GRATTIS TILL ER BÅDA!!
    De är så stort och magiskt! Jag har faktiskt tänkt tanken..trots att jag inte träffat dig, nu under "bloggtiden"
    Att vara gravid är ingen dans alla dagar, hoppas tröttheten vänder på sig men du är i rätt dit tror ja för att de ska göra de. Själv märkte jag ingen markant skillnad i någon v att jag blev piggare efter v 12..men har hållit mig på samma nivå hela tiden med energi,(gravidenergi..) tills nu då*LER*
    Visst är de konstigt med träningen, helt plöstligt har man inget att ladda med och får tänka om totalt, hi hi. Jag slutade med kaffe helt först men sedan har jag kört 1-2 koppar om dagen, lite lagomt liksom, försöker tänka bara sunt förnuft i de mesta:)

    De kan vara lite svårt att ställa om sig..att från att vara den som hinner med och orkar flänga överallt så går de bara inte, eller de går men då sliter man ut sig totalt, man måste bara anpassa dessa månader till den där inne så att både den och du mår bra:)

    Tänk vad ni skapar, något så stort tillsammans!!
    Iiihhh vad roligt för er, dagar då de är tuffare för dig, tänk då framåt och tänk den dagen när ni får se ert lilla mirakel, då kommer de tuffare dagarna kännas så mycket lättare.:)

    Ha nu en underbar helg och har du funderingar eller vill skriva av dig ang grav tankar så är de bara att skriva till mig, jag sitter med sådana tankar i stort sett all vaken tid, hi hi. josefinpersson@live.se

    Stor grattis kram till dig/er

    SvaraRadera
  6. Lina: Grattis till er också men du är ju rutinerad! :) Vi skall ha i slutet på mars/april så långt kvar men det syns verkligen på mig redan :( Mår bättre på mornarna nu men kvällarna är jag som em yr zombie ;) Kram kram!

    SvaraRadera
  7. Stina: Visst är det lite kul att jag och Anders skall bli föräldrar samtidigt? Haha. En kollega och f.d lärare på kostvetenskap sa det oxå att "Anders skall ju oxå ha barn" :)) Vi kommer dock bo långt ifrån varandra men kul ändå! Det är konstigt att något kan växa inuti en, nästan lite skrämmande! Det är det första man tänker på när man vaknar och det sista innan man somnar:) Kram!

    SvaraRadera
  8. Lina "grannen": Tack! Dock trodde jag den grillade kycklingen skulle vara god, när jag väl skulle äta middag igår mådde jag illa igen så det vara bara att äta en liten portion hur det än smakade;) Som sagt, ALLT har förändrats. Man hamnar i en annan kropp på något sätt..lurigt!

    SvaraRadera
  9. Linda: Tack! Hoppas det går bra för dig där nere på Sats? Ja sökte jobb på sats gbg och de ville ha mig men jag tackade nej. tror inte jag vill jobba som PT enbart utan utbildning inom kost/träning är mer min grej. Kan ju dock bli svårt nu när man är "på tjocken" att gå jobb men efter, då jä*lar!

    SvaraRadera
  10. JOssan!! Tror du inte jag har velat fråga dig massor av saker??!!! Speciellt få lite sympati när det gäller den förändrade träningen, ingen verkar förstå att det helt plötsligt känns så annorlunda och att målen m.m. måste ändras. Att träna för att må bra har jag alltid gjort men sättet jag jort det på går ju inte längre! Pulsen rusar upp för minsta lilla och ligger jag ner och kör benpress t.ex. ja då blir jag yr = förbannad! Ha ha. Nu tror jag dock att jag hittat en bra belastning och övningar får man väl helt enkelt anpassa allt eftersom tiden går. Igår blev den ben men har aldrig träningsvärk längre. Är det för att man kör så lätt tro? Ja, tack för mailadressen, kommer säkert få ett och annat där i. Hoppas allt är bra med dig, du är ju på upploppet nu:) kram!

    SvaraRadera
  11. Storta Grarttis Emma! :-)

    Glad att jag hittat din blogg
    /Åsa B (viktgruppen , Iksu)

    SvaraRadera
  12. Åsa: Vad roligt att du hittat hit, tipsa gärna fler! Nu skall jag bli duktigare på att lägga ut recept:)) Ha en trevlig lördag!

    SvaraRadera
  13. Hej igen

    Jag slutade med benpress när magen började puta och har kört med benböj med bollen som sista övning samt i smithen med bänk under rumpa, smalt mellan fötterna så man inte står brett. Sedan valt att köra lätt och en del exentriskt, samt superset, då behöver man inte lasta på nått nästan:)
    Bra att du håller koll på pulsen, jag har alltid försökt hålla mig runt 120-130 något över 130 från början men inte över 140. Sedan handlar de så mycket hur de känns inombord, individuellt i kroppen. Ingen är den andra lik så ingen kan säga att man gör fel, man måste bara lita på sin kropps signaler och känna vad som känns bra.

    Jag gud ja..de är en stor skillnad i träningsupplägget, kan sakna att ta ut mig soooom fan och därför har jag valt att under grav köra själv, så man inte tar ut sig och följer med i någon annans tempo, man går bara in i sin egen bubbla och kör liksom.
    Man vet inte hur de blir när bebben kommit, svårt att säga hur man kommer träna, men nu längtar jag jätte mycket, men de blir som de blir, jag tror oxå att de blir vad man gör de till, ingenting är omöjligt och jag har nu kört 3 gympass i veckan istort sett hela tiden, en period tog jag mig inte upp på morgonen, då valde jag på eftermiddag..om jag kände mig ok för de:) Kommer inte att köra mer än 3 max 4 gympass sedan, bättre med kvalité och att man längtar till varje pass galet mycket, behöver inte bli sliten på samma sätt som om jag kört 5 gympass i veckan vissa perioder, samt tror jag tjejer har lättare för att bli sliten och övertränad..

    Jag själv gick ner i tempo och tyngd i styrkan direkt, släppte mycket autmatiskt, de gick som av sig själv och föll sig naturligt i och med ett plus på gravtestet. Har tänkt hela tiden att något ska jag hela tiden kunna göra under grav, bara anpassa mig och ta de efter hur kroppen känns, man kan inte ha något mål som man tidigare haft utan nu tränar man bara på för att röra sig och för att må bra inför de som komma skall. Just att bara träna på kan vara lite svårt vissa dagar när man gärna är en person som gasar på och sätter upp en målbild :) Men de är nio månader och så länge jag har kunnat röra på mig så är jag oerhört tacksam, finns så många som inte kan pga hemska foglossningar osv. Så man ska vara gla för de man klarar av och du är superduktig som fortsätter röra på dig, de ska du!!:) Även om du kommer stöta på personer, äldre oftast som tycker att man gör helt fel i att träna.. Men de gäller bara att tänka sunt och lyssna på kroppen, samt stänga av när vissa har åsikter*LER*

    Hitta på nått att äta nu;O)

    SvaraRadera