Vilken hund vi har!!!

Oj oj oj, igår överträffade Asco sig själv, kursledaren och självklart matte och husse. Vi går spårkurs i apellklass med han nu och han har verkligen fattat tycke för detta! Vi har endast lagt fem spår i hela hans liv och igår frågade vi om inte någon annan kunde gå spåret så Anna kursledaren antog utmaningen. Vi lät det ligga i en timma för att sedan sätta på sele och lina på en mycket positiv Asco. Han gick och gick och gick, tog vinklar åt alla håll och kanter och helt plötsligt markerar han en apport i spåret:) Massa belöning för att sedan fortsätta spåra vidare. Hm..han stannade upp och tittade bak på oss vilket han sällan gör så vi förstod att han var vilse. Anna som lagt spåret hade inte markerat det så vi visste inte vart det gick, hm..både jag coh magnus blev lite irriterade, vi trodde att Asco skulle ge upp eller kanske gå bakspår. Men icke! Lugnt och metodiskt började han leta efter spåret igen och vips hade han tagit upp det och var på väg. Vi var stumma av beundran. Han gick totalt ca 400 meter (ett apellspår är 300 m) och lyckades fram till slutapporten där han nästan ramlade ihop av trötthet:) Jag blir varm i hjärtat även nu när jag tänker på det. Massa beröm och sedan vila och vatten i skuggan:)

Jag älskar verkligen att vara ute i skogen och iom att jag är en hästtjej får jag ut så mycket av det behovet när jag är med hundarna i skogen, bästa avkopplingen helt enkelt. Åt helvete med alla olika avslappningsband som finns o.s.v. Ne, att stå mitt i en skogsglänta med hunden , höra fåglarna, känna solen värma kroppen det är avkoppling det!

Väl tillbaka på plan förtsätte vi öka lydnaden som ingår i apellklassen, gick kanon för att vara nybörjare. Vi testade för fösta gången budföring, framförgåendet och även apportera vilket han gjorde med bravu!!!! Vi har verkligen fått en hund som passar oss. Stor, musklig lite burdus kille som vill vara med överallt. Orädd, trygg, glad, stabil och otroligt arbetsvillig. Sedan är han ju fin att titta på också, eller vad säger ni?:)