Är styrketräningen över?

På torsdag skall jag få komma till sjukgymnasten och kolla upp min spänningshuvudvärk. Efter förra ryggpasset drabbades jag återigen av envis huvudvärk som övergår i migränaktigt anfall som alltid avslutas med att jag till slut kräks. Jag inbillade mig att det kom efter träningen men vill ju inte tro det. Igår morse var jag och mamma och styrketränade, hon körde sin träning och jag min. Det gick toppen för att vara gravid men idag tyvärr vaknar jag med samma spänningshuvudvärk. Det kan nog bli så att jag inte ska styrketräna under graviditetet, inte på det sättet jag har gjort förr i alla fall. Det känns så tråkigt och jag blir helt deppad av tanken. Vet att det "bara" är 19 veckor kvar tills pelle jönsen kommer ut och förhoppningsvis kan jag ta upp det då igen, men alla ni som verkligen brinner för styrketräning förstår nog vad jag menar. När man är där i gymmet faller man in i en så underbar känsla som är svår att beskriva, samtidigt är det inte värt att alltid bli dålig efteråt.

Idag gick jag och lade mig efter frukosten men tvingade upp mig för att ta mig ut en stund, vilket faktiskt gjorde gott. Huvut känns lite bättre efter träning med Asco i trädgården och en prommis i sakta mak.

Vågar knappt skriva det här men tanken har slagit mig att prova yoga, får fråga Jossan experten om tips på hemmavideo. Kollade upp gravidyoga men det var tyvärr för dyrt just nu. Att släppa det man älskar för något man är osäker på är svårt för mig, så är det bara! Vill helst göra sådant jag vet jag är bra på samtidigt utmanar jag mig ofta jobbmässigt men innerst inne vet jag att jag klarar det. Men det är väl så med förändring, viktigt med svårt. Nu drog husse ut med Asco och skall springa och jag skall fortsätta städa här hemma. Ikväll blir det lax och pressad potatis.